Jävulskt förvirrad beträffande det mesta just nu. Jag vet inte riktigt var jag har mig själv, jag tror att Karro blev borttappad där någon vecka innan Berget och jag vet inte vad som har hänt. Är det någon som ser till henne får ni gärna kontakta Allergo, Marina eller Martina. Det är ingen idé att kontakta undertecknad då risken är överhängande att jag tappar bort henne igen eller lyckas glömma bort att hon blivit upphittad. Det är knepigt ibland att vara människa. Det är synd om människan som Strindberg menade på i Ett drömspel. Håller jag med? Näe det gör jag inte, och det gör inte den borttappade Karro heller. Så är det då att vara människa, man vill stanna och man vill gå bort. Veliga jävlar är vi i alla fall. Alltid vill man ha det man inte har. Blir man nöjd någon gång? Ja, för stunden i alla fall, ibland.

Nu är det slut på det ostrukturerade blogginlägget som strider mot allt jag fått lära mig om disposition. Som sagt, hittar ni Karro, hon lär sitta i något hörn i lägenheten, hör av er till Allergo, Marina eller Martina. De vet vad de ska göra.


Tillägg, måste uttrycka att jag har kommit fram till vilken människotyp jag tycker mest illa om; de dumsnåla. Dumsnåla människor borde få smaka på sin egen medicin, kanske skulle de lära sig något men tyvärr är de flesta för korkade för att inse det själva!