Idag är första dagen på hemtentan, går väl rätt bra tror jag. Humöret och känslorna däremot är som en jävla bergochdalbana. Blir inte alls klok på vad det är. Jo, det är klart att lingonveckan har sin inverkan, så är det alltid. Men jag vet att det är annat som skaver också. Allting känns så jävla tomt och jag vill inget hellre än att spola tillbaka tiden eller åka hem till mamma och pappa. Jag behöver en paus från Härnösand och allting nu. Jag vill inte vänta till den 22a december för att åka hem, jag vill hem NU. Och jag vill vara hemma länge, kommer bara vara hemma en vecka och det är alldeles för kort känner jag. Tror att jag skulle må bra av att få vara hemma i alla fall två veckor men det hinns ju inte med! Klart att jag ser fram emot att få fira nyår här, det kommer bli grymt! Men att stanna hemma hos familjen känns just nu mer lockande. När jag är bland folk går det bra, så fort jag kommer hem till lägenheten själv däremot, rasar allting och jag blir bara ledsen och uppgiven. Jag har fått lära mig att bita ihop och vara stark och det tänker jag vara, det är dock inte lätt när det trycker på över bröstet och jag vill inget annat än lägga mig i sängen och sova.