Ibland känner man jag mig bra jävla korkad, jag vet att jag är absolut inte ensam men ibland undrar jag om jag har några hästar hemma i stallet eller inte! Det kan handla om att man inte förstår ett skämt ens kompisar drar, eller att man inte förstår ett raggningsförsök från någon (mitt expertområde) eller att man inte förstår en skoluppgift. Det finns nästan ingenting som får mig att känna mig så dum som när jag inte förstår vad lärarna vill ha. Så är det just nu, jag tror att jag har läst instruktionerna fem gånger men det trillar inte ner någon polett, och jag vill absolut INTE ha någon hjälp, stoltheten är det sista Karolina Andersson överger. Istället kämpar jag på och låtsas som att jag vet vad jag håller på med, om sanningen ska fram klarar man sig rätt bra på det. Lärarna gillar när man hittar egna ingångar in i uppgifter, det roliga är bara att jag har en förmåga att förstora upp det så det slutar med att jag lägger ner mycket mer tid än alla andra. Men är man mest envis i hela världen så är man!