Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är




Det är inte lätt när man inte kan inse sina fel
Jag är som en boll i ett flipperspel
Längtar efter dig och nu står jag här utanför din dörr
När jag nu ringer på, öppnar du då
Eller vill du att jag ska gå?

Universum är ett monster
men det har sparat dig och mig
Och jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre

Ibland är en lögn det finaste man har.

 

 

Du säger att kärleken, aldrig var till för dig.
Att du aldrig känt vinden, högt över trädtoppen.
Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig.
Varje moln är trasigt, du räknar allt sorgligt. Natten lång om du älskade en gång.

 

Det är en av de där kvällarna när man bara vill åka hem till mamma som sätter på tevatten och säger att allt kommer bli bra igen. Eller ringer Kerstin som ger en verbal käftsmäll/pepptalk så man får tummen ur röven, slutar tycka synd om sig själv och kommer tillbaka till banan.