Ibland är det svårt att sätta fingret på vad det är som inte stämmer. Det mesta är upp-och-ned just nu. Vissa saker är toppen, absolut. Men sen har vi det andra som bara får mig att vilja skrika rätt ut tills luften tar slut. Det får mig att vilja bara springa härifrån. Jag vill skicka mig själv med posten till Kenya. Jag vill köpa mig en enkelbiljett till Australien. Jag vill köpa en maskeraddräkt och gå som Stålmannen på heltid. Jag vill gå in i rollen och vara någon annan igen. Slippa mig själv för ett tag. På teaterscenen kan jag göra vad som helst. Fasen vad skönt. Det är ett hett tips till alla som vill slippa sig själv ibland och få lite terapi, satsa på skådespeleri helt enkelt. Tänk dig själv att du får ett manus i handen. Du blir tilldelad en roll. Bläddrar upp första sidan med lite skakiga händer. Läser igenom pjäsen för första gången och grips av handlingen och karaktärerna. Andra gången du läser manuset börjar du kika lite närmre på just din karaktär. Försöker bena ut lite allt efter Stanislavskijs fem V:n och tänker antingen, "Gud vad skönt, hon är ju helt olik mig! Äntligen får jag ta ut lite av min ilska/sorg som jag bär inom mig som jag inte låter komma ut i vanliga fall". Eller så tänker du "Gud vad skönt. Hon är ju helt olik mig! Äntligen får jag visa en mjukare, mer kärleksfull sida som inte många får se". Har man lite otur får man en roll som är lik en själv. Det är inte jättekul eftersom man får på papper, svart och vitt, att man faktiskt är så jävlig. Även om man själv tycker att man är en ganska reko brud. Ödets ironi.