Jag kan inte sova. Gick och la mig vid 20 eftersom jag hade så fruktansvärt ont i huvudet. Drömde en sjuk dröm att jag var i Sollentuna på fest med människorna här uppe! Det var ingen annan hemifrån på festen, bara alla här uppe. Betyder väl antagligen att jag har hemlängtan men vill inte släppa vännerna här uppe. Inatt drömde jag att jag tog studenten på sfg med vännerna här uppe... I alla fall vaknade jag vid 22 och var klarvaken. Och nu sitter jag här. Pigg som fan! Kommer ju verkligen vara jättepigg imorgon känner jag...

Har dessutom råkat ut för en galning på bilddagboken ikväll som har kommenterat många bilder på mig med kommentarer som "Ser att du har skrattgropar plus en liten födelsemärke nästan på din skrattgropar det ser ut så iallfall :)^^ fint ". Min vanliga jävla tur. Suck. Först den galna utbytesstudenten i Linköpning som la till mig på facebook och letade efter en "fuckbuddy" och den här veckan är det en 30år gammal pateisk galning från Stockholm. Har alla bra killar tagit semester på obestämd framtid och kommer aldrig åter? Jag är absolut inte ute efter ett förhållande, missta mig inte för att vara bitter eller desperat då jag som bekant är livrädd för relationer och svettas lite vid blotta tanken på dem. Men, det hade ju varit trevligt om det var en psykiskt frisk människa som kunde visa lite uppskattning och komma med lite smickrande kommentarer. Det har ju ingen dött av.
   Hade för övrigt ett jävligt bra samtal med min käre vän E igår angående karlar. Ingen av oss förstår vad som har hänt, det var så mycket lättare förut. Nu helt plötsligt ska de börja spela svåra och är kryptiska. Vad fan handlar det om egentligen? Om man gillar någon eller är lite intresserad är det väl ingen mening med att spela svår? Jag kommer ihåg den tiden när man vågade skicka ett sms efter man hade setts där det stod "Jag tror att jag gillar dig." eller något i den stilen. Vad hände sen? Vad gick fel? Jag tror att karlar har någon nidbild att vi brudar försöker spela svåra, men det gööör vi inte! Inte vi som är fullt psykiskt friska i alla fall. Det vi däremot gör fel är att vi sönderanalyserar sms och konversationer på exempelvis msn. Helt i onödan när man tänker efter. Det leder endast till att man blir ännu mer nervös och osäker på sig själv och karlsloken i fråga. Livet och hanterandet av alla relationer skulle bli mycket enklare om vi inte tänkte så mycket och handlade mer med hjärtat.

Det jag vill säga med detta är: Våga släpp hjärnan lite oftare och agera utifrån vad hjärtat säger! Och ja, karlar har blivit svårare att hantera, undantag för galningar som raggar på bilddagboken och facebook. Men de är inga karlar att satsa på. ändå. Hur desperat eller kåt man än är, lämna dem åt psykanstalterna istället.


Puss och kram på er bönor där ute!
Och kom ihåg, I'm bean! I'm bean! You know it!