Jag tror att jag på allvar håller på att bli hörselskadad. Följande dialog mellan min far och mig i torsdags:
Pappa: Mamma skulle äta lunch med Ola idag.
Jag: Va? Vem fan är Ulla, vi känner väl ingen Ulla?!

Därefter blir min pappa blir ytterst förvirrad om han har sagt något om någon Ulla som inte existerar i mina föräldrars umgängeskrets eller om hans dotter, som för övrligt aldrig har haft problem att höra vad han har att säga då han artikulerar väl, håller på att bli döv. I mitt huvud ploppar bara en Ulla upp, min gamla fröken från mellanstadiet, något som även bidrar till förvirring hos mig.
Pappa (en liten stund senare, asgarvandes): Morbror OLA sa jag