Denna dag har varit riktigt skön. Har haft hela huset för mig själv, vilket innebar att det blev en skön dag med filmer och Gossip Girl på datorn och säkert en liter kaffe och två kanelbullar. SKÖNT! Jag trivs så utomordentligt med att vara själv ibland att jag nästan blir lite rädd att jag kommer att bli eremit en vacker dag! Skämt åsido är det faktiskt underbart skönt att vissa dagar bara få vara för sig själv och inte behöva göra något särskilt ansträngande mer än att hämta en till mugg kaffe och sätta igång en ny film.

Ikväll visar tv4 minnesstunden för Michael Jackson. Har inte riktigt bestämt mig för om jag ska titta på det eller inte. Det känns lite som att de blåser upp det till världens spektakel och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Innan han dog var han världens skämt och jag själv satt och skrattade lite för mig själv åt de som skulle gå och se hans turné i höst, han var ju världens clown, vem vill se honom göra bort sig på scen liksom?! Nu när han har dött blir det världens ståhej om vilken stor artist han var och bla bla bla. Jag håller med om allt självklart! Men jag tycker bara att det är så sorgligt att karln var tvungen att trilla av pinn för att bli erkänd av media och allmänheten igen. Usch det är nästan så man blir illamående. Varför måste folk dö för att vi ska kunna visa dem respekt och erkänna dem för de människor de faktiskt var och den talang de faktiskt besatt? Men så är vi människor, rädda och fega. Det ska hända något drastiskt för att vi ska kunna visa att vi älskar varandra. För vad händer om vi säger att vi älskar någon och inte får samma respons? Det gör ont. Så jävla ont. Men om man inte vågar satsa kan man inte vinna.


All kärlek!