Så har ännu en skolvecka tagit slut, utan några speciella händelser egentligen mer än Kerstins moralkaka igår som verkligen sög musten ur mig. När jag tog min promenad hem från bussen igår valde jag vägen över grustaget, där man inte möter någon, så jag kunde släppa ut känslorna. Rent ut sagt så lät jag tårarna spruta medan iPoden gick på nästan högsta volym. Det var så skönt! När man har låtit sig själv gråta och ge utlopp för alla känslor som hoppar och far i kroppen vissa dagar så är det en otrolig utrensning. Sen kan man sväva på moln för att man har bearbetat något gammalt spöke som har hoppat fram och velat skrämma en igen. Om man inte tillåter spöket skrämma en och bearbetar spöket på det sätt som just det spöket behöver bli bearbetat på så växer man några centimeter extra. Så igår var en skön dag när jag ser tillbaka på den. Det är klart att det är jobbigt precis när man kommit igenom någonting, så resten av dagen blir lite låg, men idag känns det bättre och om en vecka kommer det kännas skitbra!