Jag är så himla konstig. När Någon verkligen vill träffa mig och göra något har jag ingen lust. Men när Någon är upptagen med annat när jag vill ses känner jag mig ensam. Tycker faktiskt att det är jättekonstigt. Varför inte ta emot när Någon sträcker ut sin hand och fumlar efter min? Det är inte så konstigt att inte Någon inte orkar ta emot min hand när jag sträcker ut den.
  Jag undrar hur många gånger man orkar bli bränd. Lär man sig aldrig? Jag vill och vägrar att ramla ner i hålet igen. Orkar inte dra mig upp ur det. Igen.