Moralkaka
Hm, det här var ett tag sen. Tänkte uppdatera lite men det har inte hänt så mycket på sistonde. Mest tagit det lugnt och så. Skulle ha lekt med Emelie idag, men jag mådde så dåligt i dag så jag orkade inte :( förlåt! <3 kommer ju inte hinna ses innan du åker till Amsterdam ju :(
Nya Harry Potter släps ju på lördag, jag har beställt den så den lär komma på måndag. Jag kommer typ låsa in mig i mitt rum och läsa hela måndagen, så den som vill ha tag på mig då kan glömma det! Ja, jag vet att jag är jättenördig men det står jag för. Tänk vad trist det skulle vara om man inte vågade gilla det som man gillar för att det inte anses tillräckligt coolt. Det är nästan så jag tycker synd om sådanna människor. Som gömmer sig bakom kilometertjocka masker och är livrädda att visa något av sig själv. För vad händer om man visar sig själv och omgivningen inte gillar det de ser. Att man inte räcker till. Vad gör man om man står helt utblottad och alla skrattar? Man blir bränd gång, på gång, på gång. Täpper till mer och mer. Till slut har man en sån där tjock och fin mask och ingenting sipprar igenom. Känns ordet 'stoneface' igen kanske? Rädslan att låta någon känsla sippra ut och låta alla se vilken pingla man är. Alla har vi masker, mer eller mindre, tjockare eller tunnare. Och så länge vi tar skiten som vi blir matade med kommer de inte att bli tunnare. Jahap, det blev visst ett inlägg, eller en moralkaka snarare. Det mesta rippat från Kerstin jag vet, men det är en bra och nyttig moralkaka.
Nya Harry Potter släps ju på lördag, jag har beställt den så den lär komma på måndag. Jag kommer typ låsa in mig i mitt rum och läsa hela måndagen, så den som vill ha tag på mig då kan glömma det! Ja, jag vet att jag är jättenördig men det står jag för. Tänk vad trist det skulle vara om man inte vågade gilla det som man gillar för att det inte anses tillräckligt coolt. Det är nästan så jag tycker synd om sådanna människor. Som gömmer sig bakom kilometertjocka masker och är livrädda att visa något av sig själv. För vad händer om man visar sig själv och omgivningen inte gillar det de ser. Att man inte räcker till. Vad gör man om man står helt utblottad och alla skrattar? Man blir bränd gång, på gång, på gång. Täpper till mer och mer. Till slut har man en sån där tjock och fin mask och ingenting sipprar igenom. Känns ordet 'stoneface' igen kanske? Rädslan att låta någon känsla sippra ut och låta alla se vilken pingla man är. Alla har vi masker, mer eller mindre, tjockare eller tunnare. Och så länge vi tar skiten som vi blir matade med kommer de inte att bli tunnare. Jahap, det blev visst ett inlägg, eller en moralkaka snarare. Det mesta rippat från Kerstin jag vet, men det är en bra och nyttig moralkaka.
Kommentarer
Trackback