Midsommarhelgen till ända. Det blev en annorlunda midsommar i år, i torsdags efter jobbet åkte jag till stan och mötte upp gamla Härnösandsvänner och Joel (Moas fästman) och vi begav oss till Zinkendamms vandrarhem, checkade in och fann oss tillrätta. Därefter gick vi ut och åt, sjukt god mat och billigt. Pubens namn utelämnas då det är ett av Stockholms största hak meeen norrlänningarna och Moel ville äta där så stockholmaren höll tyst... Skämt åsido, maten var god, servicen bra och ölen var god. Efter middagen gick vi tillbaka till vandrarhemmet där vi drack öl på uteserveringen med Emelie och Jossan som mötte oss där. Det blev en riktigt härlig kväll med många skratt.

 

I fredags vaknade vi tidigt, åt frukost och sen påbörjades duschning, sminkning, kläder och hår. Kl. 10! När vi hade gjort oss fina åkte vi mot Norrviken där Jossan och Emelie hämtade upp oss och vi åkte gemensamt till Sollentuna kyrka där två fina vänner gifte sig. Cermonin var otroligt vacker, jag grät nästan hela cermonin igenom. Brudparet var det vackraste brudpar jag sett och allting var perfekt. Efter rosenbladskastning på brudparet åkte vi till Bergendal där middagen och festen var. Otroligt god mat och fantastiskt trevlig middag var det med bra och roliga talare, trevliga bordsgrannar och ett gott humör. Festen var lika trevlig och det var en trött men sjukt glad Karro som åkte till vandrarhemmet på natten med vännerna.

 

Gårdagen spenderades i stan och sen åkte Allergo med mig hit till Ghettot och sov här tills imorse då hon åkte till Härnta, var jättemysigt att få umgås med henne, det var ju så länge sen! Innan vi åkte hit till ghettot hann jag med att pussa lite på mitt kissmongo som jag har saknat som faaaan, tur att det bara är en vecka kvar tills vi ses igen. Räknar ner...

 

Jag har helt enkelt haft en underbar helg med underbara vänner och jag är så glad för er, Amanda och Tomas. Önskar er allt gott i världen!

Den här dagens tema har varit trötthet. Det var jättelänge sen jag var så trött som jag var idag! Det är ett mirakel att jag var så alert och på g på jobbet trots den fruktansvärda tröttheten. Jag var så trött att jag lyckades låsa in mina nycklar i personalrummet när jag höll på att stänga så Katalin fick komma och rädda mig... Efter den äventyrliga stängningen gick vi och köpte mat som vi åt hos henne och därefter provade jag klänningen jag ska ha på fredag, köpte den för några månader sen men den var för stor över brösten så snäll som hon är (och sömmerska) sydde hon in den åt mig. Nu passar den jättebra och jag känner mig fin i den. Tror att den kommer vara perfekt att ha på bröllopet.

 

Imorgon efter jobbet planerar jag att ta en prommis runt omkring här i Märsta. Det kan vara en anledning till min trötthet, att det var ett tag sedan jag gick ut och promenerade. För mycket fika och skit på jobbet och för mycket passivitet efter arbetstid... Jag tror det blir bra med en promenad helt enkelt.Snart blir det semester också, bara två veckor kvar och det ska bli så skönt! Jag har dessutom bott hälften av tiden här som inneboende vilket känns riktigt skönt. Det är inte långt kvar tills jag får min lägenhet och jag slipper bo med andra. Att bo inneboende är helt enkelt ingenting för mig även om jag ser det som en nyttig erfarenhet, nu vet jag vad jag inte vill utsätta mig för igen! Det är ingenting jättestort som gör att jag inte direkt trivs här men jag funkar inte ihop med dem och det finns småsaker som gör mig GALEN, som att de ville att vi skulle ha en varsin städvecka men det är enligt mig helt värdelöst om inte alla tar sitt ansvar och städar... Jaja, slutgnällt, jag hade kunnat haft det värre och jag ser det som att jag kommer uppskatta MIN lägenhet så mycket mer efter det här än jag kanske hade gjort annars.

 

Nu är det dags för toalettbesök och sedan en dusch. God kväll!

Så har ännu en vecka passerat. Veckorna går så fort nu att jag har ingen koll alls på när saker och ting har hänt! Förra helgen var jag på kryssning med några kollegor men det känns som att det var en evighet sen. Labi var här också och åkte hem i måndags, tyvärr känns det också som en evighet sen... Jag antar att det är såhär mitt liv kommer vara nu tills jag tar tag i alla stressproblem. I torsdags blev jag och en kollega själva halva dagen pga sjukdomar, VAB och mera med 18 barn. När jag gick hem från jobbet kände jag magkatarren göra sig påmind och blev skiträdd. Jag vill inte få den skiten igen, det är inte värt det! Well well, på semestern har jag tänkt boka tid hos en läkare, får se vad denne har att säga om allt. Kanske kan få någon medicin eller så.

 

Helgen har passerat och var riktigt trevlig! I fredags efter jobbet var jag i Sigtuna med kollegor och spelade minigolf, åt middag och drack lite alkohol, det var hur trevligt som helst även om jag aldrig kommer bli en fena på minigolf! I lördags var jag hemma hos föräldrarna och sen på kvällen var jag hos en kompis, tittade på tv, pratade skit och umgicks bara. Idag sjöng vi i Rosersberg med kören, gick riktigt bra och var jätteroligt. Vi sjöng en folkdansmässa, var inte så mycket folk i kyrkan bara tyvärr. Efter mässan åkte jag till Sigtuna och firade Olles sambo, Amanda, som fyllde år i onsdags. Trevligt det med! Efter det skjutsade mamma och pappa hem mig och sen jag kom hem har jag städat och tagit det lugnt. Läst lite till och med, det var inte igår! Ikväll ska jag bara ta det lugnt och försöka slappna av, titta på tv och sova tidigt är min plan. Jobbar stängning imorgon så det känns som en bra idé att vara alert imorgon. :)

 

 

Hoppas att ni haft en fin helg!

Piglet: How do you spell love?

Pooh: You don't spell it, you feel it.

Ibland är jag inte Wonderwoman. Ibland orkar jag inte låtsas om att livet är toppen och att allt är rosenrött och omhuldas av ett ljusblått skimmer. Ibland orkar jag inte låtsas att jag älskar alla människor och att jag är rent igenom godhjärtad. Ibland vill jag bli omhändertagen och älskad. Ibland känns det som att min prestationsnivå kvittar. Ibland vill jag lägga mig under täcket och invänta en ny dag.

 

När dagar som dessa inträffar är jag otroligt tacksam över att jag har människor i mitt liv som alltid finns där för mig när jag behöver det. Människor som kämpar för att förstå hur jag fungerar och tänker i olika stuationer (jag har förstått att det inte alltid är helt lätt)!

 

Jag vill bara rikta ett stort, varmt TACK till dessa fina människor!