Så var åter en vecka till ända, eller ja, det är i alla fall fredag! Imorgon fyller min älskade lillebror 17 år. Det känns helt sjukt hur snabbt tiden går, grabben är liksom vuxen mer eller mindre. Helt galet! 

 

Annars har jag inte gjort så mycket idag, hade planerat att jobba idag men kroppen sa helt ifrån och då kändes det bättre att stanna hemma. Så jag har fixat lite i rummet, hängt med familjen och läst typ. Känns rätt soft ändå. 

 

Tja, mycket mer än har inte hänt idag. Fjärilarna i magen har såklart damp fortfarande och fladdrar runt som galningar men det är okej, det är tydligen såhär det ska vara när man är kär har jag hört.

 

Nu blir det ett avsnitt av Long Island Medium (sjuuukt rolig realityserie om en kvinna i Long Island som är medium, rekommenderar starkt för alla flummon som tror på andlighet och humor). Jag hoppas att folket har en bra fredagkväll och helg!

 

 

Ja just det! En grej till, det är ju internationella kvinnodagen idag. Mitt bidrag är att jag för någon vecka sen kom på att jag är tillräckligt trygg i min kvinnlighet för att kunna bära rosa! Tänk på det!

Just nu är jag sjukt omotiverad till att skriva. Alls. Inte bara här i bloggen (som har legat i träda lääänge) utan även rent allmänt. Sen december har det hänt en del i mitt liv och jag tror att de som läser bloggen vet allt redan men för att ha något att skriva kommer här en kort summering av det som jag anser är av värde:

4 december 2012 förlorade jag min farmor. Hon gick bort hemma i sömnen vilket är skönt på ett sätt då hon slapp "sitta och skaka" på hemmet som så många äldre får göra. Däremot vetskapen om att jag inte hann ta farväl och att jag saknar henne varje dag skär i mig som en vass kniv. Jag hade liksom planerat att börja hänga med farmor när jag flyttar hem, vilket inte går nu. När jag blev uppringd om anställningsintervju var det också farmor den första jag tänkte på "det här måste jag ringa och berätta för farmor, hon kommer bli så stolt över mig!", vilket inte heller går. Jag hoppas att det kommer bli bättre snart, för den här smärtan är inte okej!

8 december 2012 fick jag manligt besök av långväga slag. Från Ljungby, Småland kom en viss herre på besök och sen dess har det inte gått en dag utan att vi har pratat i telefon, sms eller på Skype. Jag har heller inte gått och lagt mig en enda kväll utan att ha blivit önskad en god natt på telefonen. 

16 februari 2013 tog jag mitt pick och pack, med hjälp av mina underbara föräldrar, och flyttade hem till Stockholm. Jag saknar Härnösand varje dag samtidigt som jag vet att det var rätt beslut och att det var dags att lämna studieorten.

 

24 februari 2013 skickade jag in tre arbetsansökningar, väldigt anspråkslöst och jag trodde absolut inte att jag skulle bli kallad på någon intervju, fyra dagar senare ringde en av skolorna och ville träffa mig för en intervju. Idag har jag varit och provjobbat på skolan, något som jag ska göra resten av veckan. Vad som händer nästa vecka och kommande veckor blir spännande att se...

 

Sådär, nu kom en liten uppdatering om vad som rör sig i mitt liv just nu. Det är dessa saker som min hjärna främst fokuserar på. Andra punkten i synnerhet (med risk att låta som en uppmärksamhetskrävande 16-åring).

 

 

Puss på er!